Godmanskap och förvaltarskap anordnas med stöd av föräldrabalkens bestämmelser (11 kap. 4 § och 11 kap. 7 §).

Det finns en avgörande skillnad mellan godmanskap och förvaltarskap. En god man är endast ett biträde till huvudmannen, som har kvar sin rättshandlingsförmåga. Det betyder att gode mannen måste inhämta huvudmannens samtycke till rättshandlingar, utom de som berör den dagliga hushållningen. Saknar huvudmannen förmåga att kunna ge sitt samtycke är den gode mannen behörig att själv företa rättshandlingar inom ramen för sitt förordnande och för huvudmannens bästa.

En förvaltare har, inom ramen för sitt förordnande, ensam behörighet att företa rättshandlingar för huvudmannens räkning, utan att inhämta dennes samtycke.

Det är tingsrätten som efter utredning av överförmyndarnämnden fattar beslut om anordnande, utökning eller minskning av godmanskap och förvaltarskap. Det är också tingsrätten som upphäver godmanskap och förvaltarskap.

Vid byte av god man och förvaltare fattas beslut av överförmyndarnämnden. Det bör observeras att den gode mannen/förvaltaren kvarstår tills ny god man/förvaltare är förordnad.

En god man är en man eller kvinna som har till uppgift att hjälpa en äldre/yngre (myndig) person som av olika orsaker inte fullt ut kan sköta sina egna personliga angelägenheter. Den gode mannen hjälper huvudmannen med att sköta ekonomin, bevaka dennes rätt i olika situationer eller sörja för denne i övrigt.

Den gode mannen behöver inte ge aktiva insatser till huvudmannen, i form av exempelvis städ, inköp eller omvårdnad. Den gode mannens ansvar är att se till så att insatserna blir utförda, genom att till exempel ansöka om hemtjänst till huvudmannen. Om den gode mannen utför någon form av aktiv insats sker detta uteslutande på frivilliga grunder.

Den gode mannen är endast ett biträde till huvudmannen, som har kvar sin rättshandlingsförmåga. Det betyder att gode mannen måste inhämta huvudmannens samtycke till alla större rättshandlingar (även journalanteckningar och personakter) utom de som berör den dagliga hushållningen. Saknar huvudmannen förmåga att kunna ge sitt samtycke är den gode mannen behörig att själv företa rättshandlingar inom ramen för sitt förordnande och för huvudmannens bästa.

Att ha rätt till god man

För att ha rätt till god man måste det finnas någon form av dokumenterad medicinsk diagnos, såsom en kognitiv funktionsnedsättning, psykisk sjudom eller demens. Det ska också finnas ett samband mellan hälsotillståndet och behovet av hjälp, det vill säga att det är diagnosen som gör att personen behöver hjälp.

God man utses inte om personen kan få hjälp på ett mindre ingripande sätt, till exempel genom hjälp av anhörig, granne, kommunens sociala verksamhet, kurator, vårdpersonal, banken, eller genom en fullmakt.

Att ha god man är frivilligt

Att få god man är frivilligt, vilket innebär att den som behöver god man ska tacka ja till att få hjälpen. Undantag görs om personens tillstånd är sådant att det inte går att få ett godkännande, vilket ska styrkas genom läkarintyg. Behov av förvaltarskap ska alltid styrkas genom läkarintyg.

Tillgångarna är skyddade

Den som har god man, det vill säga huvudmannen, har fortfarande kvar sin rättshandlingsförmåga och kan sätta in och ta ut sina pengar, ingå olika avtal och liknande. Den gode mannen öppnar vanligen ett konto som den gode mannen hanterar, från vilket räkningar betalas.Huvudmannens övriga konton förses med så kallad överförmyndarspärr. Det innebär att om en god man ska kunna ta ut pengar från övriga konton, krävs ett godkännande från överförmyndarnämnden.

Förvaltare förordnas för personer som av olika anledningar är ur stånd att sköta sina egna angelägenheter. Den som får en förvaltare mister i motsvarande mån sin egen rättshandlingsförmåga. En förvaltare har (inom ramen för sitt förordnande) ensam behörighet att företa rättshandlingar för huvudmannens räkning, utan att inhämta dennes samtycke.