I miljöbalkens andra kapitel finns de allmänna hänsynsreglerna. De är grundläggande för all tillämpning av miljöbalken och gäller för alla verksamheter och även privatpersoner.

1. Beviskravet

Det är du som bedriver en verksamhet som ska visa att reglerna följs.

2. Kunskapskravet

Du ska ha kunskap om de regler som gäller för verksamheten och tillräcklig kunskap för att skydda människors hälsa och miljö mot skador och olägenheter.

3. Försiktighetsprincipen

Du ska göra det som behövs för att förebygga eller hindra att din verksamhet medför skada eller olägenhet för hälsa eller miljö.

4. Produktvalsprincipen

Du ska undvika att använda kemiska produkter som medför risker för hälsa eller miljö om de kan ersättas med mindre skadliga produkter.

5. Hushållnings- och kretsloppsprincipen

Du ska hushålla med råvaror och energi, minska mängden avfall och återvinna avfall där det går. I första hand ska förnybara energikällor användas.

6. Lokaliseringsprincipen

Du ska välja en sådan plats att verksamheten kan bedrivas med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön.

7. Skälighetsprincipen

Kostnaderna för försiktighetsmåtten utifrån hänsynsreglerna får inte vara orimliga i förhållande till miljö- och hälsonyttan.

Olägenhetsbegreppet är ett grundläggande begrepp inom hälsoskyddstillsynen. Det definieras i 9 kap. 3 § miljöbalken:

"Med olägenhet för människors hälsa avses störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig."

Störningar som kan påverka människors välbefinnande, till exempel lukt och inomhusklimat, omfattas också. Olägenheterna ska kunna kopplas till den fysiska miljön, det vill säga ha anknytning till någon form av användning av fast eller lös egendom.

En störning bör ha en viss varaktighet för att anses vara en olägenhet för människors hälsa. Antingen bör störningen pågå under en sammanhängande tid eller så ska den vara återkommande. Små eller helt tillfälliga störningar omfattas inte. I bedömningen om vad som utgör en olägenhet ska man ta hänsyn till personer som är något känsligare än normalt, till exempel allergiker.

För att specificera vad exempelvis försiktighetsprincipen eller andra bestämmelser i miljöbalken faktiskt innebär för olika verksamheter eller ämnesområden tar vägledande myndigheter fram allmänna råd. De är inte rättsligt bindande i sig, men genom att följa dem kan ni som verksamhet vara ganska säkra på att ni uppfyller lagstiftningen. De allmänna råden är även ett stöd för tillsynsmyndigheten. Skolor och förskolor berörs framförallt av de allmänna råd som Folkhälsomyndigheten har tagit fram. Folkhälsomyndigheten har även mycket vägledning som ni kan använda som hjälp.

• Miljöbalken (SFS 1998:808)
• Förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (SFS 1998:899)
• Förordning om verksamhetsutövares egenkontroll (SFS 1998:901)
• Naturvårdsverkets allmänna råd om egenkontroll (NFS 2001:2)
• Folkhälsomyndighetens allmänna råd
  • Städning i skola och förskola (FoHMFS 2014:19)
  • Fukt och mikroorganismer (FoHMFS 2014:14)
  • Ventilation (FoHMFS 2014:18)
  • Buller inomhus (FoHMFS 2014:13)
  • Temperatur inomhus (FoHMFS 2024:10)
• Strålskyddslagen (2018:396), Strålskyddsförordning (2018:506) - Radon
• Lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter - Rökfria miljöer
• Avfallsförordning (2020:614)
• Vänersborgs kommuns föreskrifter om avfallshantering